I've found me an angel

Kommer ihåg det väldigt väl. Pussen i röda huset (numera gult) envisheten, blygheten, nyfikenheten, leendet, rumpan.
Viljan fanns där, men det var mkt hinder, bland annat mitt huvud. Skulle det funka med nån som var så ung och inte hunnit leva ut?
Skulle jag få äta upp detta?
Tiden bara susar förbi. Vi har flyttat, bytt jobb skaffat barn...skaffat barn igen...och igen :-) underbara änglar som reflekterar hur bra vi är ihop.
Inte allt friktionsfritt, men stadigt...stabilt. Och även när allting vacklar hittar vi lösningen tillsammans. Vi kompletterar varandra, lär varandra olika perspektiv. Jag har hittat min ängel, detta är inte tills döden skiljer oss åt, detta är för evigt!
Mine for life...and death! My angel...

EDIT: Idag (7:e) var det 9 år sen jag och min T blev tillsammans <3