Har sett en del grejer i olika bloggar som handlar om att saker bara blir som dom blir... undrar om det är så. Jag tror att allting bygger på val, man väljer en väg eller en annan och så formas ens liv. Det går att välja bra grejer och det går att välja dåliga grejer, det går att välja vägar som gynnar en själv och vägar som gynnar andra. Men att man alltid bara skulle ta den lätta vägen och alltid vara likgiltig inför vad man tar för att "det blir nog bra ändå" det har jag svårt att tycka.
Jag har levt lite så när jag var yngre, men hade jag levt så nu är frågan om jag hade haft ett förhållande.
Jag ska förklara med hjälp av Chris Rock. En skillnad mellan män och kvinnor är att kvinnor anser sig kunna ha killkompisar, helt utan några baktankar "Det är ju bara min kompis". Killar har inga tjejkompisar, dom har tjejer som dom inte har haft sex med än. Killar tänker så oavsett ålder och ursprung, kommer inte nödvändigtvis att göra nånting åt det, men tanken finns där i bakhuvudet alltid.
Där kommer problematiken in, oavsett om en kille har en tjej eller om "tjejkompisen" har en kille, är gift, är sambo, har barn eller vilka hinder som nu kan tänkas finnas så vill killen veta om tjejen kan tänka sig att ha sex med honom. Han kommer känna efter hur bra förhållandet är genom att utmana lite och prata lite nedvärderande om tjejkompisens kille "jag skulle ha gjort såhär..." inget överdrivet bara lite sådär oskyldigt. Överöser sin "kompis" med komplimanger och förr eller senare kommer ett mer eller mindre oskyldigt försök att ta reda på hur man ligger till. Och där avgörs hur vänskapen kommer att se ut.
När jag var yngre så såg jag bara efter migsjälv, lookout for nr one. Allting som hände andra oavsett vad det var spelade ingen roll. Många har blivit sårade medvetet och omedvetet och det är inget som jag i efterhand är stolt över, men i ärlighetens namn inget som jag direkt går och grämer mig över heller, det var så jag tänkte då. Ibland funderar jag dock på att bara höra av mig till vissa som betydde mer än vad jag kanske visade.
Anyway om jag fortsatt så, vara kall och likgiltig inför allt, bara tänka på det jag vill och migsjälv i första hand. Jag gör vad jag vill när jag vill stuket så hade nog inte det varit så roligt för nån att vara i ett förhållande med mig. Ibland vill man känna sig fri att göra vad man vill, men är det en långsiktig plan? Vill man verkligen ha det så?
Samtidigt förstår jag om man känner att det bara är ensidigt att det bara är man själv som försöker, gör saker och ändrar på sig medan personen man är med inte gör nånting. Då tröttnar man ju tillslut och då är det nog lätt att ta "enkla" vägen... förhållanden är ju inte lätta :-\
Nu när jag har spillt ut lite av min sjuka hjärna så avslutar jag med sanna ord från Chris Rock
2 kommentarer:
Man kan inte betala för gamla misstag för alltid. Livet är för kort.
Handlar inte alls om att jag på nåt sätt anser att jag är skyldig någon något. Handlar mer om att jag tror det är bra när människor vet om att dom är uppskattade och att dom lämnat avtryck i folks liv.
Skicka en kommentar